Linor och förtöjningar

Val och byte av linor: förtöjningar, skot, fall

Hur du väljer diameter och typ av lina till förtöjningar, skot och fall och byter dem säkert.

Segelkatamaranen Madras

Linor på en båt delas in efter funktion, eftersom varje typ har olika mekaniska krav. Förtöjningslinor måste vara elastiska för att dämpa ryck, därför används treslagen polyester eller polyamid (nylon). Skot arbetar dynamiskt och hanteras ofta med händerna, så grepp, låg töjning och nötningstålighet är avgörande. Fall måste däremot ha minimal töjning för att seglet ska behålla formen, och byggs därför med kärna av högmodulfibrer som Dyneema (HMPE) eller aramid.

Diametern styrs av båtens storlek och arbetslasten (WLL), inte bara av brottlasten. En praktisk regel för fritidsbåtar: för en 30–35-fotare förtöjningslinor 14–16 mm (nylon), stor- och genuaskot 10–12 mm, fall 8–10 mm med lågtöjande kärna. Kom ihåg att diametern ofta följer ergonomi och vinschtrummans och stopparnas kapacitet, inte enbart hållfastheten. Kontrollera alltid den största diameter som block- och vinschtillverkaren tillåter.

Materialen skiljer sig i tålighet mot UV, nötning och vatten. Polyester (PES) är det universella valet för löpande rigg: god UV-tålighet, låg töjning, rimligt pris. Polyamid (nylon) har hög elasticitet och hållfasthet men tappar cirka 10–15 % av hållfastheten när den blir våt och töjer sig mer, vilket gör den idealisk för förtöjnings- och ankarlinor. HMPE (Dyneema) har hållfasthet nära stål vid minimal vikt och nästan ingen töjning, men är dyrare, kräver särskilda knopar eller splitsar och kryper under konstant last.

Mät den gamla linan noga före bytet, med tillägg för ögonsplits och ändbearbetning. Förtöjningslinor är oftast cirka 1–1,5 skrovlängder, spring något längre. Ett fall måste räcka från infästningen på seglet över masttoppens block till vinsch och stoppare, med marginal för hanteringen. Enklast drar du den nya linan med hjälp av den gamla: sy eller knyt ihop ändarna (förlöpare), tejpa skarven och dra genom masten utan att den fastnar i skarven.

Linändarna måste skyddas mot uppfransning. Syntetlinor förseglas bäst med värme (bränns av och formas), med en skyddande takling i vaxad tråd som komplement. Öglor splitsas med den teknik som passar konstruktionen: kärna-i-mantel för flätad lina, klassisk ögonsplits för treslagen. Färdiga öglor med pressad kaus (talurit) är bekväma, men på arbetslinor behåller en handsplits en högre andel av hållfastheten och går att reparera.

Linor slits gradvis, så bedöm dem regelbundet. Tecken på att de bör bytas är: nötning i manteln som blottar kärnan, förhårdnad och inre nötning (linan tappar elasticitet), blekning och sprödhet av UV samt lokala avsmalningar. Kontrollera förtöjnings- och ankarlinor särskilt där de ligger an mot klys och knapar. Tvätta linor i ljummet vatten med milt rengöringsmedel, utan blekmedel och lösningsmedel, och torka och förvara dem efter säsongen luftigt och skuggat.

Läs tillverkarens data vid valet: brottlast, töjning vid given last och rekommenderad användning. Etablerade tillverkare som Marlow, English Braids och Robline publicerar tabeller för val av diameter. Överskrid inte arbetslasten och använd en säkerhetsfaktor (vanligen 5:1 för löpande rigg). Kom ihåg att gammal, nedbruten utrustning innebär skaderisk när den brister under last.

Materialpriser — produkter och varianter

Ungefärliga priser i EUR (inkl. moms), per juli 2026. Produkterna finns allmänt i Europa; priserna beror på butik, förpackning och åtgång. Länkarna leder till exempelbutiker som skickar inom hela EU.

Linor för fall och skot (flätad polyester, 8–12 mm)
Förtöjningslinor och spring (nylon, 12–16 mm)
Material för ändar och taklingar
Segelmakarverktyg

Priskällor: svb24.com, compass24.com samt tillverkarnas webbplatser (Liros, Robline, Marlow, Gleistein). Ungefärliga priser — kontrollera aktuella hos säljaren.

Rekommenderade material och källor